makarenna

Jag jobbar inom vården, gjort detta i 11 år. Vissa dagar kan jag känna att jag aldrig mer vill gå tillbaka. Vet ej om jag kommer att syssla med detta livet ut troligtvis inte, pga just de alldeles för förekommande arbetsförhållanden så som underbemanning m.m.
vi dagligen utsätts för, samt att samtliga in vård och sjukvård är extremt underbetalda.

En sak är då säker, finns inte i många yrken man kan säga att idag har jag agerat någons ögon, smaksinne, armar, ben, en kär familjemedlem eller någons tröstande hand då den behövs som mest.Oavsett vad som händer så är jag glad för att fått chansen att känna hur det är att vara behövd och uppskattad för de små saker som som vi andra tar för givet.

Om vi skulle få den uppskattningen vi förtjänar då talar jag både om vårdtagare/patienter samt personal känna sig mer trygga. För dagens sanning är att vi blir alla gamla, vi kan dagligen utsättas för olyckor och behövande små änglar föds dagligen.

Oavsett vad jag väljer för väg i framtiden så vill jag bara säga. Alla ni som jobbar/ jobbat inom min bransch förtjänar en eloge!

Har det aldrig hänt dig att du tänkt ut något flera ggr i huvdet, man ser verkligen hur allt ska utspelas som en film, jag har huvudrollen som en boss öppnar jag min käft och skriker ut allt jag har att säga, vågar skrika och i vissa filmer blir jag t.om våldsam. Om jag hade stött på den versionen av mig själv så hade jag nog inte gillat mig själv.

Sedan när du slutat agera regissör i ditt sinne och ska göra det till verklighet så vad kommer ur din mun NADA! ( eller som i mitt fall så blir allt pannkaka )

Frågar mig själv hur det kommer sig att vi är så fega på att våga säga vad vi tycker och tänker vid vissa tillfällen, det är oftast dom känsligaste ämnena som är de mest skrämmande speciellt om vi bryr oss om personen/ personerna i fråga. Tror inte jag är ensam om att alldels för ofta ha detta dilemma i mitt liv, eller?

När ska vi sluta agera rekvisita i våra egna liv och våga vara huvudpersonen?

Love / Makarenna

 Jag  har vid flera tillfällen av olika personer blivit frågad när jag tänkt börja blogga igen så tänkte ge det ett försök.

 

Här har jag tänkt skriva allt onödigt som faller mig i samt saker som är viktiga i MITT liv, vill du dela min vardag så Welcome!