Tack för att ni/vi finns!
Jag jobbar inom vården, gjort detta i 11 år. Vissa dagar kan jag känna att jag aldrig mer vill gå tillbaka. Vet ej om jag kommer att syssla med detta livet ut troligtvis inte, pga just de alldeles för förekommande arbetsförhållanden så som underbemanning m.m.
vi dagligen utsätts för, samt att samtliga in vård och sjukvård är extremt underbetalda.
En sak är då säker, finns inte i många yrken man kan säga att idag har jag agerat någons ögon, smaksinne, armar, ben, en kär familjemedlem eller någons tröstande hand då den behövs som mest.Oavsett vad som händer så är jag glad för att fått chansen att känna hur det är att vara behövd och uppskattad för de små saker som som vi andra tar för givet.
Om vi skulle få den uppskattningen vi förtjänar då talar jag både om vårdtagare/patienter samt personal känna sig mer trygga. För dagens sanning är att vi blir alla gamla, vi kan dagligen utsättas för olyckor och behövande små änglar föds dagligen.
Oavsett vad jag väljer för väg i framtiden så vill jag bara säga. Alla ni som jobbar/ jobbat inom min bransch förtjänar en eloge!
